#44 The red shoes

The Red Shoes, 1948, manus och regi av Michael Powell och Emeric Pressburger, viss dialog av Keith Winter.

Äntligen har jag fått tag i denna i bra skick, det har varit ganska så klurigt. För denna vill man se i bästa möjliga upplösning, och Criterions blu-ray gör bilderna fantastiskt färgrika och vackra. Enligt Technicolor var denna film det mest lyckade användningen av 3-lager-tekniken som innebär att ljuset från kameran går igenom ett prisma där gult, rött och blått delas upp och registreras på varsin filmspole. Detta innebär tydligen att man var tvungen att restaurera alla tre tagningarna vilket gjorde att arbetstiden och kostnaderna skjöt i höjden. Men till slut gick allt vägen då Martin Scorcese kom in och stödde projektet både marknadsföringsmässigt och ekonomiskt (det är tydligen en av hans absoluta favoritfilmer). Restaureringen är såpass bra att jag undrar om inte filmen är lite skarpare än tänkt, sminket på alla männen syns ibland nästan lite för mycket. Men alla var tvungen att ha ganska rejält med make-up då technicolortekniken kräver mycket stark ljussättning (varje tagning måste ha tillräckligt med ljus för alla tre filmrullar).

Det här kan vara en av världens vackraste filmer genom tiderna, bildkompositionerna och färgerna är underbara och jag får en mysig rysning i magen(!) flera gånger av det rent visuella. Handlingen är också fin, den handlar om en ung superambitiös balettdansös väg mot stjärnorna och hur hon försöker kombinera sin starka kärlek till dansen med sin starka kärlek till hennes älskade kompositör.

Hela balettsälskapet består av en hellsikes massa karaktärer som har sin lilla funktion att spela i teatern, men trots att man bara får korta introduktioner till dem så är de så helgjutna och "riktiga" att man känner sig bekväm med hela gänget(trots/tack vare att många av dem är ganska så diviga).

Balettchefen gillar både balett och att baletdansöser inte ska dejta

Dansnumret! Helt anpassat för film, men både effekter och en underbar scenografi

Oh, kärleken gör allt svårare för Victoria (Moira Shearer)

Ojoj, denna var ju hur fin som helst, brava brava! Da capo!