Jag hade förväntat mig lite troll, men icke, här snackar vi opera. Detta är definitivt ingen film som hade setts utanför Criterionprojektet, och det är ju alltid lite kul att utmana sig. Filmen skulle först bli en filmatisering på Drottningholmsteatern men då teatern inte riktigt var kapabel att hantera all modern utrustning och belysningskrav så byggde man upp en exakt kopia på filmhuset (han fick ju lite budget om man säger så).
Först lite om den ursprungliga Trollflöjten som blev Mozarts sista opera, musiken sattes till ett libretto (alltså manus och sångtexter) av Emanuel Schikaneder. N I filmen är Librettot översatt till svenska, men den engelska översättningen är baserad på det tyska originalet, vilket blir lite förvirrande ibland när det talade och skrivna inte säger samma sak. För när det gäller opera är jag tyvärr inte man nog att titta utan undertexter...
Mozart själv dirigerade premiären på den högborgerliga operan Freihaus-Theater auf der Wieden i Wien 1791. Föreställning blev en hejdundrande succé men Mozart hann inte skörda så mycket skoj kring det då han dog lite senare samma år. Trollflöjten är idag den fjärde mest spelade operan i världen.
Precis som i Henry V så börjar filmen på en teaterföreställning. Publiken kommer från hela världen och det blir ett flertal närbilder på ansikten innan allt kommer igång. En mängd fantasidjur springer genom scenen innan Tamino(Josef Köstlinger) kommer in och blir jagad av en gubbe i drakdräkt. Sedan kommer den lite korkade men livsglada Papageno(Håkan Hagegård) som säger att det var han som jagade bort draken när det egentligen var tre medhjälpare till drottningen(Birgit Nordin) som vill att Tamino ska ta kål på hennes fiende, Sarastro (Ulrik Cold).
 |
| Nattens drottning menar business |
 |
| Håkan Hagegård var kanske bäst som Papageno som till och med lyckades få in lite skoj i "jag hänger mig"-scenen |
 |
| Ljussättningen var exceptionell |
Handlingen är för övrigt ganska rörig och hela inramningen kändes lite ovan. Men filmen slog, i synnerhet i Indien. Från Anu Warriers hemsida Conversations Over Chai :
Good opera is like a good Hindi movie. Honestly. (I know I'm over-simplifying the description, but seriously, you have romance, you have drama (and melodrama), you have the battle of good vs. evil, you have sin and redemption, guilt and repentance, love and death, and above all, you have music - and singing.) Funnily enough, you also have the same lack of logic and loopholes in plot. But to western eyes, what is considered masala in Hindi films is high art when it becomes the Opera. Me? I love both, I had loved the music of Die Zauberflöte. I thoroughly enjoyed watching Trollflöjten as well - Bergman does more than justice to this beautiful opera, and does it with intelligence, charm and wit. His treatment in Trollflöjten is a (rather whimsical) doffing of the hat from a cinematic genius to a musical one.
Jo, den var fin men också lite konventionell, jag menar om man filmar opera kan man vara utomhus, på riktiga slott eller i mystiska grottor, så lite mer omväxling hade varit kul. Men för spelglädjen och den trevliga stunden får den ändå en:
Jo, visst är det lite tråkigt med att allt utspelas på scenen. Men jag tror att på den tiden fanns ingen budget att göra på annat sätt. Om han hade gjort den idag som samproduktion med några starka filmländer, oj, oj,oj vad bra det skulle vara! Castingen och regin är dock helt perfekt. :D
SvaraRaderaNja, jag är inte säker på att det bara var en budgetfråga, det måste ju vara billigare att hoppa runt utomhus än att bygga upp en skalenlig kopia på Drottningholmsteatern? Jag tror nog att Ingmar gillar teaterscenen och ville ha en teaterfeel kring det hela. Jag gillade också castingen, men har läst lite kritik mot Birgit Nordins röst... -som operanovis kan jag inte riktigt uttala mig om det :) Välkommen hit!
Radera