Veronika Voss hade en hyllad premiär i Berlins filmfestival i februari 1982. Sent på kvällen den 9 juni 1982 ringde han från München för att berätta för sin bästa vän att han hade spolat alla sina droger på toaletten - allt utom en sista linje kokain. Nästa morgon hittades Fassbinder död i sitt rum. Han var då 36 år gammal och hade gjort 44 filmer.
Filmen börjar med att Veronika sitter på en biograf i efterkrigstidens München och tittar på en av hennes gamla filmer. Hon sitter ensam men med fixat hår och smink. Hon träffar efteråt den jordnära sportjournalisten Robert (Hilmar Thate) som blir fascinerad av henne, trots att han är i ett förhållande. Hon är teatral och dramatisk- och påminner ganska mycket om Norma (Gloria Swanson) från Sunset Boulevard. Robert träffar henne några gånger och förstår till slut att hon sitter i ett heroinmissbruk där hennes läkare ger hnne sina fixar mot att läkaren får ärva henne efter hennes död. Och hade detta varit en amerikansk film så hade ju resten av filmen varit om hennes väg tillbaka men här går vägarna inte lika rakt och Roberts väg mot att rädda Veronika blir alltmer snåriga.
 |
| Sprutan |
 |
| Veronika uppfixad |
 |
| Thats all |
Även Veronika försöker verkligen och får till slut en chans till något som kan liknas en väg tillbaka, men precis som Fassbinder själv så har hon oerhörda svårigheter att ta sig an världen utan sina droger- som i sin tur tar henne närmare döden för varje dag.
Fassbinder hade ju tydligen inget lätt förhållande till sitt liv och världen runt honom, Cannesjurymedlemmen Daniel Schmid berättar att : "He would shout at me: How are you able to just sit there and look outside the window? How can you? How can you just sit on a rock and look at the sea? How can everybody else be so lucky?"
Ja, det är ju utmaningen eller hur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar