torsdag 15 mars 2018

#182 Straw dogs

Straw dogs, 1971. Regi av Sam Peckinpah, manus av David Zelag Goodman och Sam Peckinpah, baserad på boken av samma namn av Gordon Williams.

The wild bunch har alltid varit en liten favorit hos mig så därför var peppen på en ganska hög nivå  här. Men redan i början skaver det, då David (Dustin Hoffman) och hans unga fru Amy (Susan George) börjar sin sommar i en brittisk småstad där Amy växte upp. Kameran börjar med en lång inzoomning på 20-åriga Amys bröst. Sedan får man se resten av byn de är i, det är bara ett 70-tal män och en 15-årig tjej i kort-kort. Alla männen är inavelsknäppa, vilket Amy verkar väldigt medveten om men inte ha varnat sin man om. Det är allt från väldtäktsglada pedofiler, alkolister och våldtäktsglada hantverkare. Allt detta är uppenbart efter två minuter vilket gör hela resan lite konstig. Efter ett tag hyr han några lata takläggare som hjälper till i hemmet, eller "hjälper till" snarare - tempot är sävligt. Dessutom finns det en massa förakt från lokalbefolkningen mot mannen som gift sig med byns tjej-tjej och som med sina pengar, sin utbildning och stiliga bil nästan kommer från en annan civilisation.

Bildresultat för straw dogs 1971
Voff voff

Stans andra tjej
Så byborna börjar hämnas, först genom att ragga på Amy och sedan genom att hänga parets katt i deras sovrumsgarderob... Sedan har vi en lång, utdragen våltäktsscen, Amy skriker och vill komma undan, men blir nedslagen och tvångshånglad, men då går hon lite igång och blir mer och mer tänd tillbaka så samlaget verkar vara medgörligt och till och med passionerat- Joråsåatt... Sedan blir hon våldtagen igen av en kompis och bryter ihop-

Efter denna medeltida scen är mitt förtroende lågt nere, och då tar den sig lite mot slutet när filmen mer går över till en home-invasion-thriller då de lokala byrackorna vill hämta en påkörd pedofil(?) som David har kört på och nu vilar i huset. David blir då ganska auktoritär mot Amy och säger saker som Stay there and do as you're told. Våldet sista kvarten är det den samtida kritiken handlade mest om och om filmen hade kommit nu så hade våldet inte knappt fått en kommentar, utan fokus hade mer handlat om genusperspektivet-vilket också var en av de saker jag tänkte mest, jag är uppenbarligen PK så det skriker om det... Vissa kvaliteter fanns dock: miljön, galenskaperna, vissa repliker, den brittiska inavelskänslan så betyget blir ändå ett generöst:




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar