#109 The Scarlet Empress

The Scarlet Empress, 1934, regi av Josef von Sternberg, manus av Eleanor McGeary, "baserad" på Katarina den andres dagböcker - sammanställda av Manual Komroff.

Ja, det var ju inte lätt med de USA-ryska relationerna på 30-40talet. Först skulle man vara orolig, sedan skulle man se sig som bröder i kamp mot Hitler för att senare hamna i någon slags kommunistnoja. Här är vi ivarjefall i ryssarna-är-degenererade-puckon fasen, och redan i förtexterna etableras att ryssland var ett outvecklat land fullt av onda typer som man inte kan lita på. Hit luras stackars Princess Sophia Frederica (Marlene  Dietrich) för att gifta sig. Hon är så uppspelt! Kommer prinsen vara vacker och snäll? Kommer allt bli bra? Nej, det blev det inte, han var helgalen och bara vill leka med sina tennsoldater. Prinsens mamma är dessutom dominant och ovänlig...

Prinsen

Sophia som barn spelas av Marlene Dietrichs dotter

Alla pratar någon slags texas-amerikanska villket kändes ovant. Det har ju blivit någon slags standard att historiska draman ska pratas med brittisk engelska, vilket ju inte på något sett är mer genuint, men man är ju lite van vid det... i första två-tredjedelarna av filmen spelar Marlene sin Sophia som en slags blyg naiv prinsessa som aldrig verkar fatta vad som händer. Men hon klarar ju inte alls att spela någon fjortis utan allt bara blir ganska platt. 

Men berättelsen i sig, och i synnerhet scenografin funkar fin-fint. Alla väggar, tavlor och stolar är liksom vridna och mörka. Detta i kombination med ett slags sexuellt maktspel mellan Sophia och den slemme greven Alexei (John Lodge) skapar en speciell typ av degenererad miljö...

Grevens makt-sängkammarblick

Gah, kolla stolen, helt enorm!

Kungen tjuvtittar genon en ikon

När maktkampen mellan de två börjar nå sitt slut så blommar också sophia ut till Katarina den andre, en starkt drottning som tar för sig av både makten, sexet och guldet. 

Innan Marlene blommar ut mot slutet så är det svårt för skådespelarna att ta sig fram genom all symbolik, alla statyer och ikoner och alla närbilder på objekt. Och om man vill lära sig mer om ryska hovet får man nog söka sig till något annat än denna mörka sexfantasi...

Men estetiken och Marlenes tredje akt vänder det för mig, bilderna är på något sett både klassiska och moderna. Och det finns många fantastiska scener - som när Marlene rider upp för trappor med en armer ryska kosacker i följd eller när hon glassar med sin päls eller när...