Så; Två vuxna män sitter i ett träd och drömmer sig bort från bondelivet... Man kanske skulle bli samuraj, om än kanske bara för ett år. Ideer blir dock inte alltid lika bra i praktiken som det blir när man drömmer bort sig i ett (mycket imponerande) träd...
Efter ett misslyckat slag blir den ena ihopgift med en giftig lycksökare och Mushashi försöker ta sig hem till sin hemby för att berätta för kompisens trolovade att han gift sig med någon annan. Han hamnar dock i problem med rättvisan (han har en tendens att hugga folk med sitt svärd av mer eller mindre motiverade skäl). Gång efter gång blir han omringad men lyckas slå sig loss tack vara hans stora svärdsförmåga. En präst tar honom till sitt hjärta och i sista scenen vandrar han ensam i skymningen för att ta en träningsresa med syfte att bli en ännu bättre samuraj.
Inte svårt att se att denna fick en Oscar då den presenterar ett ganska så klassiskt american-dream perspektiv... Man kan trots enkla förhållande bli framgångsrik bara man kämpar hårt! Själv går jag inte igång så starkt på denna, trots en stundtals vackert foto. Men det är två filmer kvar, så det kanske växer lite.
Och... En sak till. Toshiro ser inte ut som att han är så duktig på fäktning, han är definitivt ingen Jet Li, Bruce lee eller Wenzhuo Zhao. Det ser mest ut som att han vispar runt lite, medans alla faller runt honom.
Betyg: Nja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar