1932 hade depressionen bitit sig fast i världsekonomin, med arbetslöshet och fattigdom i spåren. Hollywood märkte då så småningom att vad som gick bäst inte var socialrealism utan en slags rikemanseskapism istället. Så följaktligen pumpade man ut filmer som denna, där klänningarna glänser och tophattarna skimmrar. Och bland de tre glamorösa huvudkaraktärerna är det bara en med rent mjöl i påsen...
Herbert Marshall spelar en gentlemannatjuv, Miriam Hopkins är bedragaren som älskar honom, och Kay Francis är den rika änkan som tror att hon kan köpa honom men är nöjd att hyra honom ett tag.
De två tjuvarna får ihop det och smider ränk för att hjälpa änkan att bli av med sina besparingar. Men änkan är både charmig och sexuelt gåpåig så när Gaston (Herbert) har lyckats nästla in sig som hennes ekonom så spelar han med lite för att, well, nästla sig in och kanske också att han trivs bra hos henne... Key Francis är perfekt som änkan som på något sätt verkar fatta att hon blir lurad på något sätt men vad gör det när allt är så kul? För hennes vardagsliv och hennes tidigare vardagsbeundrare är ju sååå förutsägbara och städade. Själv är hon överjordiskt stilig i sina klänningar som liksom nästan verkar trotsa gravitationen. Och i takt med att gentlemannatjuven blir mer intim med änkan så blir Lily (Miriam) allt mer svartsjuk - Trouble in paradise indeed...
 |
| Trion |
 |
| Turn the lights down low |
