onsdag 17 maj 2017

#571 Black moon

Black moon, 1975. Regi av Louis Malle, manus av Louis Malle och Joyce Buñuel.

Jag har ett stort problem med denna typ av filmer, som i kort består av en massa surrealistiska scener. För att jag som tittare inte ska spunka ut så får de surrealistiska scenerna vara jäkligt on point. Kolla Cocteau, han är också arty men förstår att man jobba som tusan och inte bara köra närbilder på nakna barn eller en tupp. Det är tråkigt Malle! Dessutom kändes det lite...gubbsjukt att köra så avklätt på en 16-årig skådespelare.
Jag säger att enhörningen var någon slags fallos-grej

Något slags fallos-ormen tema
Jaja, det fanns några bra idéer men de blev högaktligen utklassade av de tråkiga. Finns int mer å säga, det blir en:

söndag 14 maj 2017

#550 Overlord

Overlord, 1975. Regi av Stuart Cooper, manus av Christopher Hudson och Stuart Cooper.

Overlord är en ganska intim andra världkriget-film jämfört med de flesta andra jag sett. Man får följa en person, Tom (Brian stirner) och hans resa från hemmet, genom träningen för att till slut närma sig det stora skrämmande. Direkt när Tom kommer fram till träningslägret så fortsätter upplevelsen såsom att han är råvaran i en stor, förvirrad maskin. Det tränar lite, flyttas till en annan stad, tränar lite till och bara väntar. Hemma har han sina föräldrar och sin hund, han träffar en tjej under en väldigt tafatt dansbjudning. Men alla relationer blir lite på paus, för hans liv är ingen självklarhet, eller kanske till och ingen trolighet med tanke på uppdraget framför honom. Som karaktär är Tom ingen speciell, han är lite av en drömmare men en föraning om allt snart ska ta slut.

Filmen producerades av "Imperial war museum" och består till 27% av arkivmaterial som skickligt har blandats med det nyinspelade. Materialet samlades in under tre år och det krävdes en hel del arbete med att få det gamla att smälta in i det nya, så som kameraman anställdes John Alcot, som senare samma år skulle få en Oscar för Barry Lyndon.

Bildresultat för overlord 1975
Stora attackhjulet spinner

Rutinen för hantering av omkomna
All energi med att samla in arkivmaterial lönade sig storligen, då filmen har ett helt gäng fantastiska bilder som jag aldrig sett förut, såsom trafikkaoset i södra England, eller de stora attackhjulen man testade för att överaska tyskarna.

Intressant och fin film, med en ganska fin, lågmäld ton i allt krigsmaskineri...

tisdag 9 maj 2017

#484 Jeanne Dielman, 23, quai du commerce, 1080 Bruxelles

Jeanne Dielman, 23, quai du commerce, 1080 Bruxelles, 1975. Manus och regi av Chantal Akerman

Kiarostami har sagt i intervjuer att han gillar filmer som man kan somna under utan att förlora viktiga delar. Här borde vi då ha hans favvisfilm. För här går det långsamt, sjukt långsamt. Den förra filmen jag såg av henne var Les rendez-vous d'Anna och den var ju en av de långsammaste filmerna jag sett, men samtidigt en actionbomb jämfört med denna. Akerman säger bara f- off till publiken med evighetslånga scener då huvudpersonen diskar - med ryggen vänd mot kameran. Vid ett par tillfällen verkar hon ta emot kunder som jag antar att hon har sex med mot betalning.

Att titta på en sån här superlångsam film var lite intressant. Några gånger var allt så stilla så jag trodde att jag  kommit åt fjärrkontrollen och pausat, men icke. Efter ett par timmar blev jag lite påverkad av stämningen och apatin och kände mig lite livstrött, och det är ju alltid något?

Filmen var intressant men JAG VILL INTE SE DEN IGEN. Så här långsamt får det bara inte vara. Jag menar hon lagar köttfärslimpa i realtid, i realtid. Jag är bara en människa och klarar inte så här snigelmässigt tempo...

Köttfärslimpan lagas

Hon sitter stilla, länge, jättelänge
Trots avsaknaden av rörelser så finns det ändå något där som räddar oss från bottenbetyget. Man blir lite påverkad av all euroångest så jag känner mig lite lätt suicidal. Men ändå, lite för mycket (eller för lite) blev det ändå för mig.

Tack och kram: 

söndag 7 maj 2017

#97 Do The Right Thing

Do The Right Thing, 1989, manus och regi av Spike Lee.

Manuset skrevs på två veckor och mycket är improviserat. Eftersom filmen är 30 år gammal så kunde man ju hoppas att rasmotsättningarna och misstron skulle kännas gammeldags men, nä. Filmen är tyvärr brännande aktuell och  ligger i linje med en massa andra filmer med liknande motiv som kommit sista åren såsom  ”Last stop Fruitvale station”, "Moonlight", ”12 years a slave” och ”The butler”.

Filmen handlar om en liten del(Bed-Stuy) av Brooklyn och man följer ett gäng karaktärer som bor eller jobbar där. Det är en rykande varm sommar i stan, ingen AC finns och folk blir mer och mer frustrerade. Det krävs till slut ganska lite för att sätta hela stadsdelen i gungning. För det finns en hel del spänningar under ytan, och alla är i olika grader rasistiska. I ett parti låter Spike Lee karaktärerna säga vad de tycker om de olika etniska grupperna- rakt ut mot kameran:
Mookie: Dago, wop, guinea, garlic-breath, pizza-slingin', spaghetti-bendin', Vic Damone, Perry Como, Luciano Pavarotti, Sole Mio, nonsingin' motherfucker.
Pino: You gold-teeth-gold-chain-wearin', fried-chicken-and-biscuit-eatin', monkey, ape, baboon, big thigh, fast-runnin', high-jumpin', spear-chuckin', three-hundred-sixty-degree-basketball-dunkin' titsun spade Moulinyan. Take your fuckin' pizza-pizza and go the fuck back to Africa.
Stevie: You little slanty-eyed, me-no-speaky-American, own-every-fruit-and-vegetable-stand-in-New-York, bullshit, Reverend Sun Myung Moon, Summer Olympics '88, Korean kick-boxing son of a bitch.
Officer Long: You Goya bean-eating, fifteen in a car, thirty in an apartment, pointed shoes, red-wearing, Menudo, mire-mire Puerto Rican cocksucker. Yeah, you!
Mister Senor Love Daddy: Yo! Hold up! Time out! TIME OUT! Y'all take a chill! Ya need to cool that shit out! And that's the double truth, Ruth!
Dago, wop, guinea, garlic-breath, pizza-slingin', spaghetti-bendin....
Det finns en italiensk pizzabutik med en pappa och två bråkiga söner, det finns struliga ungdomar, lokala profiler, poliser som patrullerar och en koreansk butik. Men det finns också arbetslöshet, uttråkning, barn utan pappor och skön musik. Filmen saknar några egentliga goda eller onda karaktärer, de flesta beter sig bra för det mesta men ingen klarar sig filmen igenom med hedern helt i behåll...

När filmen kom var många oroliga att den skulle leda till rasrevolter och Spike lee Kallades bland annat för Afro-facist av New York magazine. Och även om revolter snart skulle komma (i L.A.) så var det kanske lite för bekvämt att skylla det på stackars Spike Lee istället för hundraårig institutionell rasism?

Trots att filmen spelades in på plats så känns ändå scenografin lite konstlad, vilket till viss del var meningen
Mother sister sitter på sina höga hästar

Rosie Perez dansar i starten

lite skönt snack med ett parasol som inte skymmer solen
Spike Lee regisserar inte bara utan han är också en av filmens centralgestalter: Mookie. Mookie är lite av ett ja, rumphål (rumphål låter ju nästan bättre än asshole). Han är lite creepigt överbeskyddande av sin syster, ignorerar sin flickvän och sin son, sköter sitt jobb rätt så kasst (trots att han är den enda av sina kompisar med jobb) och verkar allmänt egocentrisk.

Med ett tema som ras och spänningar som typ "Missisippi brinner" så brukar det alltid vara några(eller många) som har blivit onda och några få antirasister som står emot. I Do the right thing finns det varken goda eller onda och inga lösningar serveras...

Engagerande, intressant och stundtals rolig. Filmen är ett mästerverk!

tisdag 2 maj 2017

1976



1976- Året då jag, Delta works och Hello kitty föddes. Och ett filmår jag borde ha bättre koll på. Jag hade tänkt att se ikapp ett tio-tal filmer men har inte hunnit och därför är dagens topp-10 lista rätt så preliminär...

Dessutom har jag inte hunnit skriva något trevligt om filmerna, hoppas livet blir lugnare i Maj...

10. The killing of a chinese bookie (John Cassavetes)
Bildresultat för killing of a chinese bookie art

9. The man who fell to earth (Nicolas Roeg)


8. Mannen på taket (Bo Widerberg)
Bildresultat för widerberg poster french

7. Nuts in may (Mike Leigh)


6. The Magic Flute (Ingmar Bergman)


5. Taxi Driver (Martin Scorsese)


4. Maratonmannen (John Shlesinger)


3. Rocky (John G. Avildsen)


2. All the President's Men (Alan J. Pakula)


1. The bad news bears (Michael Ritchie)
Bildresultat för the bad news bears french

Bubblare: Network, Omen och The outlaw Josey Wales

Vad säger omvärlden?
Movies Noir
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Fiffi
Filmmedia
Filmitch
flmr
Absurd cinema


onsdag 26 april 2017

#254 The killing of a chinese bookie

The killing of a chinese bookie, 1976. Manus och regi av John Cassavetes.

Ben Gazzara har huvudrollen som ägaren av The Crazy Horse West, ett lite sjaskigt stripp-ställe han njuter av att kunna styra och ställa i. Han glider runt lite bekymmerslöst med sina tjejer tills verkligheten kommer ikapp. För han har en hobby, en dödlig hobby - poker. Poker låter ju inte så farligt om man håller sig från att låna pengar från maffian. Mission not accomplished! Nu måste han ta han om en av maffians konkurrenter för att skulden inte ska ta hans älskade klubb ifrån honom.

Jämfört med Love Streams så har vi faktiskt en handling här, scener följer på scener enligt någon slags dramaturgi. Skådespeleriet är kanon som alltid och actionscenerna(!) funkar förvånansvärt bra. Men Cassavetes-stilen är ändå intakt, med långa svepande kameror och mer fokus på karaktärerna än själva berättelsen.
Livet leker
Tills livet inte leker

Hans show-team rockar loss

Hela showteamet med alla barbröstade damer och diviga presentatörer har vissa tolkat som representanter för Cassavetes skådespelargäng och jag tror inte tolkningen är helt fel ute- även om jag inte riktigt ser vem som skulle vara Gena Rowlands i gänget.

När filmen kom fick den kritik för att den var för långsam och ofukuserad(Vilket är jättekonstigt då denna har ett laserfokus jämfört med typ Faces), medan exempelvis Siskel&Ebert blev ett fan från dag ett, och jag känner mig också ganska förtjust.


lördag 8 april 2017

#304 The man who fell to earth

The man who fell to earth, 1976. Regi av Nicolas Roeg,  manus av Paul Mayersberg, baserad på en roman av Walter Tevis.

Tjo katt, detta var ju minst sagt en speciell film. En utomjording(David Bowie) landar mitt i en liten sjö i amerikanska öknen. Han har flytt sin sin uttorkade planet- där hans fru och barn hoppas att han snart ska komma tillbaka med lite vatten. Vilket han både gör och inte... Men först strosar han runt, han behöver cash vilket han får genom några revulotionerande patent, sen är det bara att försöka bygga ett rymdskepp!? Nja, han inleder ett förhållande, och ganska snabbt inser man att orsak-verkan och tid-rum inte riktigt funkar på samma sätt för vår alien som för oss vanliga folk.

Han både sitter och super samtidigt som han kommer hem, han blir fasttagen av CIA samtidigt som hans rymdskepp verkar lyfta. Hans jord-flickvän ålder svänger rätt rejält under filmen, ibland är hon 30 år äldre för att gå tillbaka nästa scen. Och ju mer tid som går så ställer det högre krav på oss stackars tittare att glida med... Men trots yviga handlingen och det tråkiga soundtracket (Bowie fick inte använda sig av sin musik av rättighetsskäl så en del material hamnade på "Low" istället) så finns det också en hel del bra grejer. Som Bowie, han är kanon som Alien, lite blyg, lite vilsen och utanför vanliga världens rytm. Och är det någon som vet hur det känns är det ju Bowie.
Lägg till bildtext
Han vill inte ha kakor

Aliensex verkar kladdigt...
Vad som ändå ger ett positivt slutintryck är den unika stämningen i filmen, och även om den flippar ur lite väl mot slutet så får den ändå ett: