Black moon, 1975. Regi av Louis Malle, manus av Louis Malle och Joyce Buñuel.
Jag har ett stort problem med denna typ av filmer, som i kort består av en massa surrealistiska scener. För att jag som tittare inte ska spunka ut så får de surrealistiska scenerna vara jäkligt on point. Kolla
Cocteau, han är också arty men förstår att man jobba som tusan och inte bara köra närbilder på nakna barn eller en tupp. Det är tråkigt Malle! Dessutom kändes det lite...gubbsjukt att köra så avklätt på en 16-årig skådespelare.
 |
| Jag säger att enhörningen var någon slags fallos-grej |
 |
| Något slags fallos-ormen tema |
Jaja, det fanns några bra idéer men de blev högaktligen utklassade av de tråkiga. Finns int mer å säga, det blir en:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar