#753 The Thin Blue Line

The Thin Blue Line, 1988. Manus av Errol Morris

Filmen är en dokumentär med liknande tema som Making a murderer. Under 1.40 minuter intervjuar Morris en man(Adams) som sitter på livstidsfängelse för polismord samt de vittnen som gjorde att han fälldes. Huvudvittnet(Harris) säger att han satt bredvid honom då han plötsligt sköt en polisman med ett flertal skott. Ganska snabbt förstår man att det nog inte gick till på det sättet. Vittnet hade en massa domar mot sig som skrotades om han vittnade, och hade en lång historia av våldsamma brott bakom sig. De andra vittnena fick också betalt eller hade en lång historia av att tveksamma vittnesmål.

En intressant aspekt som man ser i både Thin blue line och Making a murderer är att rättegångar och brottsundersökningar mer liknar en tävling där åklagaren vill få någon fälld utan att vara särskilt intresserad av att den åtalade är skyldig eller inte. I detta fall, med en mördad polis, är trycket ännu större. Polisen hade initialt inga ledtrådar och när de till slut hittade Harris så fanns det inte tillräckligt med bevis, men om han kunde vittna mot någon så kunde de till slut upprätthålla sin perfekta statistik gällande fällande domar kring polismord. Då den åtalade fick dödsdom så kunde försvarsadvokaten överklaga till högsta domstolen som med 8-1 röstning beslutade att domen var ogiltig, Texas beslutade då snabbt att istället göra om straffet till livstids fängelse - då de verkligen ville undvika en ny rättegång.

Filmen fick ett enormt gensvar och ledde till att Adams blev frikänd, ett flertal andra fall granskades också av exempelvis 60 minutes som ledde till att fler friades av liknande skäl. Harris avrättades 2004 för ett annat mord och sa under en sista intervju att han ljög kring Adams...

Intervjuerna varvades med nyfilmade versioner av vad som händer. Dessa är gjorda i en icke-dokumentär stil som påminner om lite äldre hollowoodfilmer. Detta gör att de delarna tydligt skiljer sig i och med att de är versioner av vad som kan ha hänt men samtidigt känns de också som en förlorad möjlighet att testa vad man kan se från en passerande bil eller hur andra versioner hade kunnat vara möjliga, nu är det mer som stiliserade pauser från berättelsen i sig.

Adams

Den andra polisen tömmer sitt magasin mot bilen men missar alla skott...

Engagerande och intressant. Till skillnad från Making a murderer är det är nästan från start klart hur skuldfrågan ligger och som tittare blir man mer och mer uppgiven över hur saker fungerar.

#52 Yoyimbo

Yojimbo, 1961, regi av Akira Kurosawa, manus av Ryuzo Kikushima och Akira Kurosawa.

En vindpinad by på landsbygden, en hund lufsar fram med en människohand i munnen, en enslig samuraj(Toshiru Mifune) ser en möjlighet att döda folk mot betalning. Staden är uppdelad av två gäng som kämpar mot varandra i flera blodiga drabbningar. Den namnlösa samurajen ser bäst möjligheter i att arbeta för båda gängen som han på olika sätt manipulerar mot varandra för att fortsätta fajtas. Medans fler dör så fylls hans fickor av cash, men plötsligt får han lite av ett samvete och då brakar allt loss. Det blir zero dark thirty-tortyr men tillslut öppnar sig en liten möjlighet att slakta sig fram till succe. Samtidigt kommer moderna världen närmare, en samuraj har nämligen skaffat sig en pistol vilket gör svärdsfäktandet mer och mer överflödigt.

Yojimbo blev Kurosawas mest populära och lönsamma film. Sergio Leone gjorde som bekant en western-cover av filmen i för en handfull dollar och Walter Hill gjorde en annan version med Last man standing, det finns även en pokemonversion av Yojimbo för er lite mer äventyrliga...

Han tittar på bråken han orkestrerat från taket

Man behöver bra svärdsskills för att döda en massa ronin

Filmen har nästan en serietidningskvalitet, karaktärerna är grova och ganska endimensionella. Men spänningen ökar genom hela filmen, popcornen hoppar in i munnen och filmnöjet på topp. 

#61 Monty Python's Life of Brian

Monty Python's Life of Brian, 1979, regi av Terry Jones, manus av Graham Chapman, John Cleese, Terry Gilliam, Eric Idle, Terry Jones och Michael Palin. 

Komedier brukar ofta göra sig bättre i det kortare formatet(Arrested developement och Flights of the conchords är väl mina två humorfavoriter), ofta försöker man få till en ramhandling för att uppehålla engagemanget hos tittarna med, men eftersom det är en komedi så är ju ingenting på riktigt allvar... Monthy Python som är sketchbaserade borde ha en extra klurig utmaning men lyckas hålla ihop det nästan hela tiden. Filmen kretsar kring Brian som föds nästan samtidigt som Jesus i ett jerusalem fullt av olika kommunist-liknande grupper som blir häcklade av komikergruppen från universiten i Oxford och Cambridge. Men asch, det är ju faktiskt rätt så kul, hela tiden. Kommunistgrupperna är skeptiska mot jesus "Blessed is just about everyone with a vested interest in the status quo, as far as I can tell...," men mest av allt mot andra identiska grupper som de hamnar i bråk med. Romarna är också skojiga, och alla verkar ha olika typer av talfel (stamningstemat återanvändes lite senare i A fish called Wanda). Michael Palin hade tydligen en stammande pappa och skapade senare ett center för stammande barn (först hån, sedan lite hjälp).

Filmen går väldigt hårt åt religiösa dogmer på ett sätt som jag undrar om det hade kunnat gjorts idag, läget känns ju mer spänt än på länge kring det området.

Brian får dålig plats på jesuspredikan och hans mamma hamnar i bråk

Tjejer måste ha lösskägg för att få joina steningarna

Kul på hjul!

#73 Cleo from 5 to 7

Cleo from 5 to 7 eller Cléo de 5 à 7, 1962. Regi och manus av Agnes Varda

Det tar en stund innan jag fattar det absolut uppenbara (se bara filmtiteln), filmen utspelar sig alltså i realtid... I starten har sitter Cleo hos en tarotspådam, hon vill veta hur det ska gå för hennes provsvar på sjukhuset. Plötsligt drar spådamen döden, men säger lugnande att det korten bara visar på forändring(det brukar låta så). Men när Cleo går ut suckar spådamen uppgivet, '"snart är hon död...'''

Filmen är uppdelad i kapitel utifrån vem Cleo interagerar med, är ofta henne själv

Cleo är en sångerska som släppt några singlar men som ännu inte haft något större genombrott. Hon blir dock väldigt upprymd då en av hennes låtar spelas på radio och ber taxichauffören att stänga av, mixningen på låten är ju i behov av uppfräschning... 

Hennes pojkvän har inte riktigt tid

Cleo tränar i sin minimalistiskt-barocka lägenhet

Hon har en pojkvän som hon förställer sig för, assistenten påpekar att man inte ska prata om sjukdomar med män, han är ju så bra "han känner ju alla, och är så lång". Sedan kommer hennes sångskrivare in och en stund in i passet blir Cleo mer och mer divig. Till slut psykar hon ut och springer iväg. Hon tänker på död och ensamhet. Fri från sina vänner börjar hon ta in sin omvärld och får till slut en fin kontakt med en soldat på väg till Algeriet.

Jättefin och tänkvärd. Men tog en stund att komma in i. Kan få ännu högre betyg vid omtittning...

#54 For all mankind

For All Mankind, 1989, regi av Al Reinert

Ännu en dokumentär, denna gång om rymden- the final frontier. Filmen består av tagningar och intervjuer från Apollouppdragen. Man får följa astronauterna från avfärd till hemfärd.

Det är ett stort fokus på lagarbetet för att klara uppdraget, astronauterna påpekar gång på gång hur maktlösa de är i sin lilla plåtlåda. Bilder som tidigare visats från astronauter på månen har ofta varit gryniga svart-vita tvbilder men tydligen filmade man även med riktig filmkamera och därför är det rätt så kul att se allting i högupplöst färgfilm. Vissa tagningar verkar nästa omöjliga att fatta hur man fick till, som denna inifrån en del av raketen som släppt av en lägre del:

   

Denna del ramlade av och NASA hade plan med stora nät som lyckades fånga upp filmrullarna innan de dunsade i marken

Filmen är dock inget för kalenderbitare då bilder från olika uppdrag blandas hej vilt, Reinert är uppenbarligen inte intresserad av att lära tittarna viktig fakta från rymdresor utan fokuserar mer på hur uppdragen upplevdes, hur man påverkas av att se jorden utifrån - som en liten boll i ett kolsvart vakuum.

Ljus mark, mörk "himmel"

Sköna snubbar i mission-control

Jag har ju en svaghet för rymden och astronauter så detta var straight-upp för min gata. Filmen har fantastiska bilder från rymdskeppen och på utforskningar runt månen.

#77 And god created woman

And God Created Woman eller Et Dieu... créa la femme, 1956, regi av Roger Vadim, manus av Roger Vadim och Raoul Lévy.

Juliete (Brigitte Bardot) är en vild tjej som tar för sig i livet. Hon är mystisk, lockande, vacker och ofta påfallande lättklädd. Hennes liv surrar kring tre män.

1. Eric Carradine (Curd Jürgens) en rik äldre gentleman som vill ha Juliete. Han har sin lyxyacht nära hennes hem och hon kommer dit då och då och flirtar lite... De verkar överlag ha en relation mittemellan far-dotter och trånande äldre man- flicka han försöker få till älskarinna. Juliete skojar till det lite med "jag är en golddigger"- repliker
2. Antoine Tardieu (Christian Marquand), en machoman med en väldigt unken kvinnosyn (som han verkar dela med regisören). Antoine är den hon är mest kär i, men han säger att sådana som henne kan man inte respektera. Efter han räddar henne från en brinnande båt och har sex med henne på stranden kallar han henne för "horan"-.
3. Michel Tardieu (Jean-Louis Trintignant) Antoines bror som gifter sig med Juliete för att "rädda" henne från att bli tillbakaskickad till barnhemmet dit hon kommer ifrån.

Juliete vet ju inte vad hon vill, förutom att dansa! Hon svänger på höfterna och drar upp klänningen medans Eric och Michel försöker fånga henne men vet inte hur hennes vilda sexualitet ska tämjas- Man kan ju inte förstå sig på kvinnor!

Filmen är mer eller mindre en ren exploateringsfilm

Alla vill ha henne

Antoine vet hur kvinnor ska tas

Filmen blev en riktigt internationell publiksuccé, främst tack vare avkläddheten som på den tiden var mycket mer ovanlig. För övrigt har filmen inget speciellt att ge, skådespeleriet är parodiskt, storyn ganska usel och filmen har ett svårslaget unket könsperspektiv.

#57 Charade

Charade, 1963, regi av Stanley Donen, manus av Peter Stone, story av Peter Stone och Mark Behm.

Audrey Hepburns karaktär Regina har en jobbig vecka, hennes man flyr hemmet och dör och lämnar henne med bara ett par resväskor. Tur dock att väskorna var fyllda av Givenchy och Gucci. Men fler problem, makens polare är ute efter en massa pengar som maken ska ha gömt - samtidigt stöter hon på Gary Grants karaktär Peter som verkar vara en hyvens kille. Eller är han det?

Avlidna makens polare verkar farliga och ute efter mord för att få de dom vill ha, de är också tydligt typecastede som skummisar:

Ge oss pengarna

Du har mina cash!

Gällande skummisarna så ska man inte tveka om de är goda eller onda. Kolla bara hur Scobie (George Kennedy) ljussätts i sitt telefonsamtal och jämför med hur Regina ljussätts:

Vilka pengar?

Men vad är detta för film egentligen, är det en thriller eller komedi eller?

Från trailern

Är inte detta bara den bästa modellen över en film! Den stämmer ganska bra för Regina och Peter blir alltmer charmiga ju längre tiden går, dialogen är screwball-vass och stjärnorna spelar välbekanta versioner av de roller de är mest kända för. Stanley Donen som regisserade är annars mest känd för "singin in the rain" och samma charm och lätthet finns också här.

Även om filmen ibland har svårt att gå från en ironisk/bittskt/charmig dialog till spänningsscenerna så är den trevlig och mysig sommarunderhållning.