Michel (Martin LaSalle) är en ficktjuv. Han är lite av en rookie på området och glider runt Paris och snor åt sig plånböcker av förvirrade män i kostym. På 50-talet verkar alla ha exakt samma kostym och samma plånbok som de har i samma ficka vilket gör jobbet lite enklare än vad det är idag med alla olika sportjackor, manpurses och luvjackor. Han verkar ha ett ganska högt ego och liksom föreläser för en polis(!) på en bar om att vissa, överintelligenta män borde ha rätt att bryta mot lagen för att de liksom är bra för samhället ändå. Han tycker (surprise!) att just han är en sådan man som förtjänar allt och på något sätt är lite bättre än alla andra.
Mest består filmen av voiceovers om hur han tränar, hur han rånar och hans relation till Jeanne(svenska skådespelerskan Marika Green) och hans kompis Jacques (Pierre Leymarie). Det händer inte så mycket, han åker fast, han lär sig sno klockor och han får en tjuvkompis och lite sånt.
Bresson har ju en speciell stil. Skådespelarna får repetera sönder varje scen och sedan ta en miljon tagningar av varje scen tills de får den där uttråkade robotstilen Bresson så mycket gillar. Idag var jag uppenbarligen not in the mood för Bresson och kände mig stundtals ganska uttråkad. Filmen var dock bara en timme och en kvart vilket var ett plåster på såren.
 |
| Cashen den tas |
 |
| Är du en tjuv? |
Det är en massa scener med ficktjuveri som är lite vackra på något sätt, speciellt där flera tjuvar tillsammans samarbetar som i en dans för att lägga beslag på franska plånböcker och klockor. Men överlag så var Pickpocket, trots sin klassikerstatus bara ett meh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar