#202 Indiscretion of an American Wife

Indiscretion of an American Wife och Stazione Termini, på svenska fick den ett fin-fint namn:Ödets perrong , 1953. Regi av Vittorio De Sica, Manus av Cesare Zavattini, Luigi Chiarini, Giorgio Prosperi och Truman Capote

Här har vi ett dubbelpaket med två filmer som egentligen är samma- före och efter demonproducenten David O Selsnicks magic touch. Indiscretion of an American Wife hade premiär 1954 och hade då fått ett nytt namn (tidigare var det olycksbådande italienska titeln: Statione termine(slutstationen)) och också fått 25 minuter bortklippta från originalets 89 minuter. Studion fick till och med spela in en extra knasfilm för att kunna sälja spektaktlet som en spelfilm. Selsnick som var en otålig man tyckte det var för långsamt och att det var för många småhändelser runt det trassliga kärleksparet, vilket ju visar på en fascinerande hög grad av okunskap kring De Sicas tidigare filmer - som inte i något fall är några direkta actionfester. Men ramhandlingen är den samma, ett kvinna(Jennifer Jones) ska lämna Rom men hennes unga älskare springer efter för att försöka få henne att stanna kvar(Montgomery Clift). Hon vill var med honom, ha honom men måste hem till sin familj. Det är kärlek och åtrå som bekämpar ett krig mot ansvar och familjevärderingar vilket ju är ett ganska tacksamt ämne..

Är det man vill göra, eller det man bör göra, det man ska göra?

Stanna, snälla!

Montgomory Clift ser plågad ut filmen igenom, och Jessica Jones lyckas väldigt bra att balansera allt hon känner och tänker. Sedan är det ju svårt att inte jämföra med känslostormen i Brief Encounter som kom 8 år tidigare och riktigt så gripande får inte De Sica till det här. Men jag tror inte riktigt han är ute efter det heller, hans intresse för saker vid sidan om gör honom lite speciell. Det är sjuka bondfamiljer, raggare, glada körgubbar med många flera som alla får ta lite plats. Det är ju det som är själva grejen med neorealismen, det är de vanliga människornas vardag som är grejen och här har vi istället två stjärnor som ska säljas in. Det var just alla små sidospår och "omotiverade" kameraåkningar i tågterminalen som Selsnick klippte bort i den amerikanska versionen. Dessutom trycktes parets dialogscener ner vilket gjorde att jag inte riktigt hängde med i vad som hände i den kortare versionen... Däremot klippte han inte bort denna lite bekymmersamma dialog mellan kärleksparet, vilket jag nog hade gjort: 

Giovanni Doria: What? Mend my clothes and cook my dinner? You wouldn't like that? Oh, I would. Don't forget, I'm an Italian too. If you didn't behave yourself...

Giovanni Doria: ... I'd beat you.

Mary Forbes: [laugh nervously] Giovanni, you wouldn't... would you?

Giovanni Doria: I would. Naturally!

Idag är jag team Italia, originalet var så mycket finare och får:

Selsnicks version får nöja sig med