Do The Right Thing, 1989, manus och regi av Spike Lee.
Manuset skrevs på två veckor och mycket är improviserat. Eftersom filmen är 30 år gammal så kunde man ju hoppas att rasmotsättningarna och misstron skulle kännas gammeldags men, nä. Filmen är tyvärr brännande aktuell och ligger i linje med en massa andra filmer med liknande motiv som kommit sista åren såsom ”Last stop Fruitvale station”, "Moonlight", ”12 years a slave” och ”The butler”.
Filmen handlar om en liten del(Bed-Stuy) av Brooklyn och man följer ett gäng karaktärer som bor eller jobbar där. Det är en rykande varm sommar i stan, ingen AC finns och folk blir mer och mer frustrerade. Det krävs till slut ganska lite för att sätta hela stadsdelen i gungning. För det finns en hel del spänningar under ytan, och alla är i olika grader rasistiska. I ett parti låter Spike Lee karaktärerna säga vad de tycker om de olika etniska grupperna- rakt ut mot kameran:
Mookie: Dago, wop, guinea, garlic-breath, pizza-slingin', spaghetti-bendin', Vic Damone, Perry Como, Luciano Pavarotti, Sole Mio, nonsingin' motherfucker.
Pino: You gold-teeth-gold-chain-wearin', fried-chicken-and-biscuit-eatin', monkey, ape, baboon, big thigh, fast-runnin', high-jumpin', spear-chuckin', three-hundred-sixty-degree-basketball-dunkin' titsun spade Moulinyan. Take your fuckin' pizza-pizza and go the fuck back to Africa.
Stevie: You little slanty-eyed, me-no-speaky-American, own-every-fruit-and-vegetable-stand-in-New-York, bullshit, Reverend Sun Myung Moon, Summer Olympics '88, Korean kick-boxing son of a bitch.
Officer Long: You Goya bean-eating, fifteen in a car, thirty in an apartment, pointed shoes, red-wearing, Menudo, mire-mire Puerto Rican cocksucker. Yeah, you!
Mister Senor Love Daddy: Yo! Hold up! Time out! TIME OUT! Y'all take a chill! Ya need to cool that shit out! And that's the double truth, Ruth!
 |
| Dago, wop, guinea, garlic-breath, pizza-slingin', spaghetti-bendin.... |
Det finns en italiensk pizzabutik med en pappa och två bråkiga söner, det finns struliga ungdomar, lokala profiler, poliser som patrullerar och en koreansk butik. Men det finns också arbetslöshet, uttråkning, barn utan pappor och skön musik. Filmen saknar några egentliga goda eller onda karaktärer, de flesta beter sig bra för det mesta men ingen klarar sig filmen igenom med hedern helt i behåll...
När filmen kom var många oroliga att den skulle leda till rasrevolter och Spike lee Kallades bland annat för Afro-facist av
New York magazine. Och även om revolter snart skulle komma (i L.A.) så var det kanske lite för bekvämt att skylla det på stackars Spike Lee istället för hundraårig institutionell rasism?
Trots att filmen spelades in på plats så känns ändå scenografin lite konstlad, vilket till viss del var meningen
 |
| Mother sister sitter på sina höga hästar |
 |
| Rosie Perez dansar i starten |
 |
| lite skönt snack med ett parasol som inte skymmer solen |
Spike Lee regisserar inte bara utan han är också en av filmens centralgestalter: Mookie. Mookie är lite av ett ja, rumphål (rumphål låter ju nästan bättre än asshole). Han är lite creepigt överbeskyddande av sin syster, ignorerar sin flickvän och sin son, sköter sitt jobb rätt så kasst (trots att han är den enda av sina kompisar med jobb) och verkar allmänt egocentrisk.
Med ett tema som ras och spänningar som typ "Missisippi brinner" så brukar det alltid vara några(eller många) som har blivit onda och några få antirasister som står emot. I Do the right thing finns det varken goda eller onda och inga lösningar serveras...
Engagerande, intressant och stundtals rolig. Filmen är ett mästerverk!
