#29 Picnic at hanging rock

Picnic at Hanging Rock, 1975, i regi av Peter Weir, anpassad efter en novel av Joan Lindsay(1967).

Directors cut versionen (som var den jag såg) skiljer sig från andra directors cut-filmer jag sett genom att i denna version har regisören klippt bort sju minuter och inte lagt till något, vilket är lite ovanligt.

Filmen centreras kring en grupp kärlekskranka tjejer på internatskola som ska få åka på utflykt...

"Lets go further"

Fotot är drömskt, romantiskt och färgerna håller sig kring vit-gul-brunskalan filmen igenom. Fyra tjejer går på upptäcktsfärd runt berget men bara en kommer ner, de andra tar av sig sina strumpor och skor och går som hypnotiserade upp för berget. Överlag är början väldigt suggestiv och påminner ganska mycket om Sofia Coppolas "Virgin suicides".

Även berget blir nästan en karaktär i sig (lite som ön i Lost), den avger ett mumlande ljud och verkar på något sätt kommunicera med flickorna.

Hon tittar på berget, kanske berget tittar tillbaka?

Samhället försöket på olika sätt hitta flickorna, och en hittas till slut men de andra är spårlöst försvunna. Spekulationer kring var de tagit vägen förekommer både i filmen och i diskussionerna kring den. Allt från UFO, aboriginer eller övernaturliga fenomen stöts och blöts, men jag tror inte man ska se filmen som en mysteriefilm. Här är det istället stämningen, fotot, reaktioner som står i fokus istället för själva lösningen(det verkar inte finnas någon). Vissa har tyckt att den är lite långsam, och det är den kanske. Jag försvann ivarjefall ner i denna värld som både var vacker och oroande. 

#32 Oliver Twist

Precis som "Great expectations" börjar filmen ute på viderna under en regnstorm. En kvinna söker sig till ett sjukhem och föder en son. Barnhemmet döper barnet till Oliver Twist och han växer upp under tuffa förhållanden. Till sättet är han väldigt lik Butters i South park eller Pip i Great expectations. Efter några år säljs han till en dödgrävare som assistent men hamnar senare i Fagins tjuvgäng. Här har vi en av filmens stora problem, att en antisemitisk karikatyr har såpass stor roll (eller någon roll överhuvudtaget). Felet ligger till störst del hos regi/smink som valt att göra Fagin så som han blev.

Jag gissar på att Fagin var en av Alec Guiness första gubbroller, 1977(29 år senare) spelade han Obi-wan Kenobi och sedan dess har han alltid en plats i mitt hjärta.

Fagin har en kroknäsa, luras och är galen i guld

Oliver har, utan att han vet om det, en mycket rik familj. Hans morfar försöker desperat finna honom i Londons slum. Oliver är en mild och fin pojke(måste vara genetiskt)och alla andra barn som inte har rika släktingar är burdusa och ondskefulla. För det är lite konstigt att Oliver verkar så mild och naiv när han växt upp under så tuffa förhållanden och att alla andra både pratar och beter sig annorlunda. Det är som att Oliver förtjänar inte att leva under fattigdom och elände, men de gör kanske de andra? Detta perspektiv tycker jag blir lite bekymmersamt...

Don't hurt me, sir

Filmen skapar dock bra atmosfär av London med mustiga miljöer och cockneysnackande folk i gränderna. På slutet blir det mer och mer spännande när Fagin och hans kumpaner/konkurrenter försöker hantera att Oliver kan vara extra värdefull. Men filmen har också en del brister där Fagin-karaktären är värst.

#28 Blood for Dracula

Dracula är sjuk, trött och verkar egentligen bara vilja dö i sitt rumänska slott. Men till sist går han med på att följa sin assistent till Italien "There are many vööörgins tshere". För så är det, han kan bara snaska blod från Vörrgins, och är de inte oskulder så blir han väldigt magsjuk. 

"Zee blood of deese whores iss keeling me!"

Vilket som så kommer han till en Italiensk villa där det bor fyra döttrar och en hunkig betjänt Mario (Joe Dallesandro). Han får flytta in i huset under föresatsen att han ska gifta sig med någon av tjejerna. Problemet för stackars Dracula är att betjänten Mario redan har haft ihop det med ett par av tjejerna vilket leder till magsjuka och elände när dracula suger blod. Medan greven försöker avgöra vilka som verkligen är oskulder, så smyger Mario runt för att reda ut vad Dracula egentligen är ute efter.

Denna filmen gjordes som ett komplement till filmen "Flesh for Frankenstein" som släpptes året tidigare. Inspelningen skedde i Cinecitta, och europeer castades i nästan alla roller vilket gör att dialogerna blir stakande och otydliga, men eurotrashstämmningen blir också lite kul, det är väldigt mycket "'Allå, 'allå, 'emliga armén" om någon kommer ihåg den... Det finns någon politisk aspekt i  filmen också då Mario är kommunist och hatar familjen han jobbar åt men likväl är han på samma hänsynslösa jakt som Drakula (Fast Mario vill ha sex istället för blod). Han säger exempelvis att han vill "sure like to rape the hell" om den 14-åriga lillasystern 

Mario påpekar att om ingen av tjejerna är oskulder är de säkra

"My beautiful arm"

Filmen släpptes som "Andy Warhol's Dracula" men han hade ingen inblandning i produktionen utan Warhol gick med på att låna ut sitt namn till filmen i reklamsyfte (var dock skriven och regisserad av Paul Morrissey).

Det är väldigt mycket barbröstat och styltig produktion. Det blir ändå inget bottenbetyg då den ändå hade sin charm...

#23 Robocop

Ah, Robocop var den första Criterionfilmen jag köpte och dessutom filmen jag skrev om i ena halvan av min B-uppsats i filmvetenskap (den andra delen var "Starship Troopers", som inte är släppt på Criterion). Paul Verhoeven regisserar och han är en av mina verkliga favoriter som också gjort filmer som Total Recall, Basic instinct och Showgirls (mer om den en annan gång!). Jag skulle gärna vilja se lite mer av han tidigare holländska filmer som ska vara bra.

Nåja, håller den ännu?
OCP är ett ondskefullt företag som driver ett flertal verksamheter i Detroit, bland annat polisen. När de nu ska bygga ett stort prestigeområde tvingas de göra något åt brottsligheten... Först tar man fram ED-209 som är en polisrobot men när han ska visas upp så blir det ett tekniskt fel och han skjuter sönder en styrelseledamot. Just den scenen är lite verhoeventypiskt, det är överdrivet våldsamt med en (ensidig)skjutsekvens som bara pågår och pågår. Alla känner igen situationen att man demonstrerar något som inte funkar men här dras det till sin spets under en stressig sekvens där tekniker springer runt och försöker trycka på knappar för att avbryta ED-209. Det är både absurt, galet och ganska roligt på något sätt.

"Drop you weapon, you have five seconds to comply!"

"Someone call a paramedic!"

Lösning nummer två är....Robocop! Man har redan skickat ut de bästa poliserna till farliga uppdrag i förhoppningen att någon ska dö och därmed bli bas för framtidens polis. Alex Murphy (Peter Weller) blir den lyckliga genom att bli nerpangad av ett gäng dekandenta skurkar. Efter operationer och amputeringar blir han sedan Robocop, 50% man, 50% maskin, 100% snut!

Hans kollega (Nancy Allen) når inte riktigt fram till Robocops själ

Men så småningom återkommer minnen från hans familj och minnen från hans död. Han inleder en jakt på sina mördare som leder hela vägen tillbaka till OCP...

 Detta är en av mina favoritfilmer genom tiderna, den är rolig, spännande, samhällskritisk och har robotar som pangar. Alla rutor kryssas i mitt hjärta!

#11 Det sjunde inseglet och preliminära Bergmanlistan

Ah, Bergman. Han är den näst meste regisören hos Criterion med hela 29 filmer, inte illa. Precis innan jag började Criterionprojektet såg jag en stor andel av dom och listar här min preliminära lista. Jag är uppenbarligen större Bergmanfan än jag trodde då många filmer ligger på högt betyg. Så, läs titta och njuuuut!

1. På första plats har vi... #209 Såsom i en spegel.
Harriet Andersson är fantastiskt som Karin som fastnat i en hysteri eller om man så vill en schizofreni med religiösa förtecken. Hennes pappa David (Gunnar Björnstrand) använder hennes ångest som stoff för att skriva sin roman. Tematiken kring guds existens återkommer ju ofta hos Bergman, men här känns det mest. Harriet är så fin och så trasig, fantastiskt.

Fantastiskt foto rakt igenom

Harriet pratar länge in i en vägg för att sedan sjunka uppgivet när när väggen inte svarar.

2. #11 Sjunde inseglet, har kanske det vackraste fotot och ett fantastiskt manus som fångar en medeltida pesttyngd, religiös dödsdans.

Mer gudsgrubbel

En inofficiel affich

3. #262 Fanny och Alexander TV-versionen. Överdådig med snyggt foto (igen) och en Jarl Kulle i toppform som principfast präst. Stort, djupt och fantastiskt!

"Jag har det andliga övertaget"

4. #537 Ansiktet. Fokuserar på konstnärer och konstnärliget. Ett teatersällskap bestående av bluffare, exploatörer och en enstaka person som tror på vad hon gör. Från Bilder:

Själva navet i historien är naturligtvis androgynen Aman/Manda. Det är kring henne och hennes gåtfulla person som allt rör sig. Hon representerar tron på det Heliga hos mänskan. Vogler har däremot givit upp. Han gör schajasteater och det vet hon. [...] Om Vogler är mannen som med dödens trötthet fortfarande utför de numera meningslösa konsterna är Tubal exploatören. Han är Bergman som försöker övertyga direktör Dymling på Svensk Filmindustri om nyttan av sin senaste film. 

Det finns även inslag av ockultism, magi och uppgiven ångest. Perfekt med andra ord!
5. #237. Sommarnattens leende. Charmig, lekfull och rolig. Fokuserar på en teologistudent som slits mellan gud och mänsklig kärlek (nåja, åtrå).

"Jag bryr mig inte om min fru, men rör någon min älskarinna blir jag till en tiger!"

6. Vargtimman(fanns inte på Criterion). Bergmans skräckfilm. Max von Sydow spelar en plågad konstnär som ser demoner, En gotisk skräcksaga med inceptionliknande specialeffekter...

7. En lektion i kärlek (fanns inte på Criterion). Elegant äktenskapskomedi med dead-pan-dialog och bra skådespeleri. Ett riktigt charmtroll.

8. #210, Tystnaden. Ett förspel till Fanny och Alexander som kom 20 år senare. Två syskon är i ett odefinierbart östland som militariseras samtidigt som deras relation fryser totalt.

9. #614 Sommaren med Monika. Ett förhållande växer fram mellan två unga, de flyr från världen och lever en drömsk sommar i ett förhållande som leder till att ett barn föds. Fin skildring hur det blir när ung kärlek förändras och dör... Trots att den är ganska tung såldes den ändå in som en nakenfilm i USA...

Lite osmakligt perpektiv...

10. #412 Gycklarnas afton. Vad är finkultur och vad är pajaskonster.

Skriv meeer om denna film Mikael... 

11. #321 Jungfrukällan. Ett mord på en ung kvinna i skogen. Utan att ha koll söker sig sedan mördarna till makens gård för mat och husrum. Spänningen ökar stadigt i Bergmans Hateful Eight...

12. Skammen (fanns inte på Criterion) Är Bergmans krigsfilm. Sverige är invaderat av fiendestyrkor och bomber flyger i vad som är en riktig CGI-fest (med Bergmanmått) Armeer rör sig över Gotland medan Eva (Liv Ullman) och Jan (Max vin Sydow) försöker hitta trygghet. Till slut flyr de över en skraltig båt över ett hav fullt med döda. mäktig film.

13. #210 Nattvardsgästerna. Nu är det dags igen för.... .... ... .. . Religöst grubbel. Finns gud eller inte, vem är god och vad är ont? Slutar optimistiskt och kristet som även en ateist som jag kan gilla. Snyggt foto igen och igen.

14. #139 Smultronstället. Professor Isak Borg är på väg för att ta emot en hederstitel och återbesöker sitt barndomshem på vägen. Han plockar även upp liftare i denna roadmovie. Jag gillart men inte riktigt så mycket som många andra. Victor Sjöström är fin men han ska ju inte vara det i denna film, alla säger att han är så kylig men ändå går han omkring som en riktig mysgubbe..

Snygg körkarlen-koppling i starten!

15. #613 Sommarlek. En Balettdansös minns tillbaka på en dömd kärleksrelation. Inte helt oäven men inte särskilt engagerande heller...

16. Kvinnors väntan. (fanns inte på Criterion) Kvinnor sitter runt ett bord och pratar om sina män... Lite tjatig och inte jättekul

17. En Passion. (fanns inte på Criterion). Djurplågare på en ö och otrohet. Känns lite som en mellanfilm...

18. Riten. (Fanns inte på Criterion) Bra men lite seg historia om några diaboliska mimare .

19. För att inte tala om alla dessa kvinnor (fanns inte på Criterion), Bergmans första försök till färgfilm. Riktigt fiasko, humorn är helt off och fotot kasst...


Så vad saknas!?

Persona, Trollflöjten, Scener ur ett äktenskap, ur marionetternas liv och Viskningar och rop måste ses för att man kan säga att Bergmantoppen har lite trovärdighet. Uppdatering kommer när de är tittade....

#13 The silence of the lambs

När lammen tystnar har jag ju sett många gånger även om det var för några år sedan.

Jag har aldrig tänkt på det innan men det slår mig att filmen har en del likheter med Twin peaks(kom ut ett år före lammen), allt från introtexten:

till musiken, småstadskänslan och den lite lätt surrealistiska känslan att det vilar något våldsamt bakom polerade ytor känns som gemensamma faktorer.

Clarice Starling(Jodie Foster) börjar som FBI-rekryt som kallas in för ett specialuppdrag, att intervjua massmördaren Hannibal Lecter kring vad han kan veta om en seriemördare... Skälet till att hon valts ut sägs inte rakt ut men Hannibal gör senare antagandet att de tror att hon är hans typ (han har tydligen inte velat prata med någon utredare tidigare)

Obekväm Clarice omgiven av massa män

Obekväm Clarice omgiven av massa män

Hannibal är inspärrad i en slags glasbur, han presenteras som nästan som Magneto i X-men vilket gör att man förstår direkt att han är farlig på en nästan omänsklig nivå.

Clarice och Hannibal inleder ett samarbete där han hjälper henne mot att hon berättar detaljer ur sitt liv. De träffas ett flertal gånger och inleder nästan ett makabert slags förhållande, där Hannibal blir mer och mer facinerad av hennes liv. I denna scen och i en obduktionsscen är det fina ljudeffekter, i denna nedstigning till underjorden är den en hel del ubåtsljud och obduktionsscenen avbryts flertal gånger av höga ljud från en kamera (vilket var ljudsnyggt!).

Anthony Hopkins blev väldigt hyllad för Hannibal och fick också en Oscar för bästa manliga biroll, men jag vet inte, det känns inte helt 100 för mig. Det är lite väl lekfyllt och lite överdrivet kanske för min smak. Men Jodie Foster är helt fantastisk, hon jobbar med små medel och lyckas vara återhållsam men man ser ändå hur mycket tankar som simmar runt i Clarice. Buffalo Bill är också en lite underskattad roll i filmen, hans prestation är ju också helt perfekt.

Give back my precious!

Buffalo bills hempyssel

Filmen håller fortfarande mycket bra, och det var kul att se den igen.

#20 Sid & Nancy

Sid & Nancy handlar alltså om Sex pistols basisten Sid Vicious och hans förhållande med Nancy Spungen. Filmen baseras på en bok av Nancys mamma "And I Don't Want to Live This Life" som skrevs något år efter nancys död.


Sid blir upplockad i Sex Pistols trots att han inte kan spela eller vara nykter. Men i den kommersiella punkens värld så ger destruktivitet en aura av trovärdighet och attityd, även Happy mondays hade ju en bandmedlem med syfte att skapa rätt utstrålning för bandet (Bez). I början är allt något klyshigt, det är mycket "oi oi" och "Fuckin cunt" och andra punkigheter men det balanseras upp efter en stund. Många liknande artisfilmer handlar ofta om talangfulla musiker som får framgång men inte här, Sid kan ingenting och vill inte försöka. Det han har är sin attityd som blir mer och mer påklistrad i takt med att drogintaget ökar.



Sid och Nancy träffar varandra tidigt i filmen och är sedan med i nästan varje scen. De festar, lever rockstjärneliv, tar droger, flyger, tar droger och tar droger allt mer mot slutet.

Sid och Nancy i verkligheten

Sid (Gary Oldman) och Nancy(Chloe Webb)

Filmen har en ganska fin övergång från destruktivt popstjärnelive till missbrukarliv där nästa dos är det enda som räknas. John Lydon (som ju sjöng i pistols under sitt alias Johnny Rotten) säger i en intervju för Independent att Sid ganska snabbt förändrade sin personlighet då heroinet tog över:

"Once you start on that heroin trail of self pity," he says, "it's gone. I'm sorry, God, for the day I brought Sid into the band. He felt so isolated, poor old Sid, because he wasn't the sharpest knife on the block. The best aspect of his character, which was his humour, just vanished the day he joined the Pistols."

Filmen är bra och gripande även om man inte riktigt får någon äkta kärlekskänsla mellan Gary och Chloe.