#121 Billy Liar

Billy Liar, 1963. Regi av John Schlesinger, manus av Keith Waterhouse och Willis Hall baserat på romanen med samma namn av Keith Waterhouse.

John Schlesinger har ju onekligen ett stark resume med Maratonmannen, Yanks, Sunday bloody sunday och Pacific Heights. Billy liar är hans andra film och blev en gigantisk succe i både England och till viss del även i Sverige under titeln Lögnhalsen. Filmen centreras kring Billy (Surprise!) som lever i en liten och sliten brittisk småstad. Men han har sin fantasivärld som han ofta glider in i, där är han en general eller kung och åtnjuter omvärldens respekt. Hans fantasier är dock ganska så vaniljiga, det är liksom inga drömmar om att ha superkrafter, bli en sköldpadda eller resa till rymden. Detta gör att fantasimomenten som ska vara roliga inte riktigt är det, utan det är typ mamma som skriker på honom och då drömmer han att skjuta ner henne (fast på något putslustigt sätt). Han ljuger också i alla sina relationer, han är exempelvis förlovad med två tjejer samtidigt och han har stulit pengar från sitt jobb. Denna "sköna" kille ljuger dessutom rumpan av sig för att få en av hans förlovade att ligga med honom...

Krigshjälte i fantasin

The male gaze på affishen

Obehaglig typ i verkligheten

Mot slutet händer det något som nästan gör att filmen kommer upp ett snäpp. Han träffar en tjej som verkar gilla honom och vill ta med honom till London för att söka nytt jobb och nytt liv. Men han stannar hemma till tonerna från sin fantasivärld. Detta var ju riktigt trist, speciellt då filmen själv verkar tycka att den är supercharmig och spännande. Away you go, Billy!

Extra--- I början säger Billy "looooose yourself in the London" vilket jag ju kände igen från Saint Etiennes 90-tals hit, You're In A Bad Way