Dåså, dags att sjunka ner i 3 Womens mystiska värld av vatten, döfödslar, pistoler och trasiga individer...
Pinky(Sissy Spacek) har precis kommit till stan, hon får jobb på ett kyligt äldreboende-spa. Snabbt får hon en idol, Millie (Shelley Duvall). Millie snackar om det ena och det andra, hon snackar i stort sätt hela tiden som ett sätt att hantera hennes osäkerhet. Tyvärr har detta lett till att omvärlden är ganska så trött på henne och gör allt för att undvika henne. Hon brukar gå till doktorernas (lite dyrare) matsal och hålla låda, men det är nästan som att hon är osynlig, och doktorerna pratar liksom igenom henne...
Men Pinky, hon som själv är så tystlåten dras till den verbala Millie "You're the most perfect person I've ever met.", medan Millie blir allt mer irriterad på Pinky. Millie verkar köra enligt den gamla Groucho Marx-principen att “I don’t want to belong to any club that would accept me as one of its members.”-vilket gör att hon blir alltmer skeptisk till att ha en fangirl som inneboende. Samtidigt som att Pinky behöver bli lite mer---kommunikativ så behöver Millie ibland chilla ner sig lite. Någonstans här börjar Pinkys identitet liksom smälta samman med Millies, samtidigt föder en (tystlåten)lokal konstnär i deras bekantskapskrets ett dött barn, som Millie förgäves försöker få liv i. Så vi har tre ganska trasiga personer som på något sätt försöker hitta ett nytt jag att leva vidare med.
 | ||
Millie tittar bort, Pinky tittar på Millie
|
Det brukar ju sägas att det knappt finns något tråkigare än att lyssna på när andra berätta om vad de drömt den gångna natten. Jag kan tycka att Altman kanske skulle behållit just den här drömmen för sig själv. För mig blev det inte en bra film i alla fall. Långt, långt från Persona som psykologiskt drama. Men visst filmen blir intressant just mot slutet, då den är som mest lik Persona. Men lite för sent... Nu blev det lite väl pretentiöst som helhet. 2/5.
SvaraRaderaMina tankar om filmen:
http://fripp21.blogspot.se/2017/04/3-women-1977.html