tisdag 22 juni 2021

#401 Night on earth

Night on earth, 1991. Manus och regi av Jim Jarmusch. 

Night on earth är en ny slags naturdokumentär helt inspelad på natten, den ska vara ganska intressant och lite läskig - visas nu på Netflix nära dig.

Vi har också Last night on earth som är ett zombiebrädspel som fått respektabla 6,9 av Boardgame geek. 

Efter min senaste Jarmuschexpedition var jag mer sugen på ovanstående än den jordanatten jag skulle ta del av, vilket är just Night on earth från 1991. Filmen är en episodfilm (fem episoder) och utspelar sig under fem separata taxifärder i fem olika städer, Los Angeles, New York, Paris, Rom och Helsingfors, så egentligen kanske den mer skulle heta Night on the western earth - men jag ska inte vara petig. Episoderna är berättade utifrån taxiförarens perspektiv och dess möten med nattens kunder. Även om många taxiresor säkert är ganska så tysta så finns det säkert en hel del spännande möten som man gör som chaffis. Night on earth handlar dock inte om livsavgörande resor utan mer om snabba möten och livssituationer som liksom rinner in och ut ur våra liv. 

I Los angeles kör en ung taxichaffis (Winona Rider) en castingagent(Gena Rowlands) mellan två adresser, får ett erbjudande om ett nytt liv som hon inte vill ha, i New York träffar den osäkra chauffören Helmut en man som heter Yoyo vilket leder till att båda ägnar delar av resen åt att reta den andras namn, i Paris träffar vår chaufför en blind kvinna som han försöker få berätta hur det är att vara blind, i Rom kör Roberto Benigni runt en präst som får hjärtattack och i den sista, sorgligaste biten, så jämför Mika sin sorg med sin kunds olycka. 

Mötena sker utan att frågor hinner diskuteras klart, eller att man får någon slutlig poäng eller uppvaknande, mer än att livet liksom pågår där ute, överallt. Trots (eller tack vare) detta känns filmen lite poetiskt på något sätt. Gatorna är tomma, allt är öde förutom ett fåtal människor och deras möten. 




Jag gillade faktiskt alla delar, även om jag tyckte första delen var lite...konstruerad. Så sammanfattningsvis var det här en klart värdig Night on earth: 




onsdag 9 juni 2021

#400 Stranger than Paradise

Stranger than Paradise, 1984. Regi och manus av Jim Jarmusch 

"A New Yorker's life is thrown into a tailspin when his younger cousin surprise-visits him, starting a strange, unpredictable adventure." - Så beskrivs filmen i IMDB vilket kan skapa förväntningar om att vi kommer ta del av ett konstigt och oförutsägbart äventyr. Det kommer vi verkligen inte för Stranger than Paradise är ingen film som drivs av händelser utan det är mer lite slice of life kring en drygcool kille, hans kusin och hans kompis. Eller slice of life mixat med Godard i en amerikanskt independant-setting. 

Så filmens hjälte är Willie (John Lurie) som flyttat till new york för 10 år sedan och verkar ägnat all sin tid åt att bli superamerikan, han har ingen dialekt, han har hipsterkläder och han slackar hårt med sin lite korkade kompis Eddie (Richard Edson). Hans humör sänks drastiskt då hans ungerska kusin Eva (Eszter Balint) kommer på besök. Trots det hänger de en stund innan hon drar vidare till Cleveland. 

ONE YEAR LATER

Efter att ha fuskat i kortspel och vunnit lite pengar besöker Willie och Eddie henne i Cleveland och tar med henne på en glåmig trip till Florida. Det är det som är filmens "äventyr", där händer det något mot slutet och det var väl det. 



Stranger than Paradise är riktigt omtyckt i USA och har fått en väldans massa Awards. Filmfrommen å andra sidan blev inte så amused. Amerikans indiefilm kan vara ganska jobbig, och denna var inget större undantag. Filmen var dessutom en långfilmsversion av en kortfilm och det är ju ofta en ganska dålig ide. 

Finns inte så mycket mer att säga här, helt OK men ganska trist.